Hur vet man om man är tondöv?

En person lyssnar på musik från en gammal stereo och funderar över vad det egentligen innebär att vara tondöv.

När jag säger att jag läser till sångpedagog är det väldigt ofta som folk svarar utan att tänka “Vad kul! Själv är jag helt tondöv.” Men hur vanligt är det egentligen att man verkligen är tondöv, och vad innebär det?

Jag vill börja med att bestämt säga att de flesta som sjunger falskt då och då inte är tondöva i ordets egentliga bemärkelse.

Någon som är tondöv hör ingen skillnad på olika toner, och musik känns ofta mest förvirrande och jobbigt för dem. Eftersom de har svårt att höra varierande tonhöjd kan det även märkas på andra saker än musik. Till exempel hör de ingen skillnad när någon ställer en fråga jämfört med ett påstående. Någon som inte är tondöv hör att tonhöjden i frågan går uppåt mot slutet av meningen.

Tondövhet kallas också amusi, och kan både vara medfött eller komma senare i livet om hjärnan skadats. Det är alltså ingenting att skämmas för, lika lite som någon med dyslexi ska behöva skämmas för att det är jobbigt att läsa. Det är inget man kan rå för.

Det beräknas att ca 4 % lever med tondövhet. Jag tycker att man ska visa de här personerna respekt och inte säga att man själv är tondöv i tid och otid så fort man råkar missa en ton.

Det behöver inte vara tondövhet

Okej, men om det är så ovanligt att vara tondöv, vilka andra orsaker finns det till att man sjunger falskt?

Det kan bero på lite olika faktorer. Men den vanligaste anledningen är helt enkelt brist på träning. När man sjunger är det så många olika saker som behöver fungera ihop. Man behöver både träna upp sitt gehör och lyssna, och kunna koordinera sångrösten så att den lyder och gör som man vill.

Ens uppväxt kan också ha viss inverkan på ens naturliga förmågor. Om man har haft föräldrar som är musikaliska och som sjungit mycket för en när man var liten, eller om det alltid har lyssnats mycket på musik i barndomshemmet kan det ha hjälpt hjärnans musikaliska utveckling.

Brist på god sångteknik kan också göra att man sjunger falskt. Man kanske vet hur det ska låta, men lyckas inte återskapa det.

Psykologiska faktorer kan definitivt också spela in. Om man känner sig osäker och nervös blir det svårare att kontrollera rösten.

Ytterligare en sak som kan göra det svårare att sjunga rent är att rösten åldras utan att man håller efter och tränar den. Ju äldre du blir, desto svårare kan det bli att sjunga höga toner om du inte vårdar rösten.

Hur lär man sig att sjunga rent?

I vanliga fall arbetar jag mest med erfarna sångare som finslipar på sin teknik. Men det har hänt att en elev kommer till mig och har svårt med intoneringen. Då börjar vi med att kontrollera så att personen inte har amusi. Jag spelar olika toner och personen får säga om de är höga eller låga, och jämföra dem med varandra.

Sedan börjar vi med att hitta elevens comfort zone. Ofta finns det en eller flera toner som är lättare att pricka, där talrösten ligger naturligt. Den tonen får vara vår bas och vi utgår från den och övar på att sjunga de närmaste tonerna genom att tilldela dem varsitt nummer där bastonen är nummer 1.

Det gäller att lära personen att lyssna och känna hur det känns när det är rätt. Ljud är faktiskt vibrationer, så det gäller att vi vibrerar med samma frekvens. Om det fortfarande är svårt använder jag mig av en app som visar ljudet på en graf. Då kan man lätt se visuellt om man är för låg eller hög.